på bussen i morse satt två kvinnor mitt emot mig. den ena med en bebis i famnen den andra med en vovve.

ni som känner mig vet att jag smälter så fort jag ser en hund.

hur kan man tycka att bebisar är söta när alla ser likadana ut?

kvinnan med bebisen hade fullt upp med att få barnet att vara tyst o sitta still medan hund-kvinnan bara kunde sitta o mysa med hunden som myste i hennes knä.

alltså mycket mysigare och smidigare med en hund.

varför bebis när vovvar finns? kan man känna sig hundredo så som kvinnor kan längta efter barn så de nästan börjar grina när de ser dem?

isåfall är jag det. jag längtar efter en vovve.