Skulle som sagt se den här filmen för skolan härom dagen, så tvingade Linus se den med mig för jag vågade inte kolla själv hihi. Hade en del mardrömmar efter faktiskt. Filmen i sig är inte läskig utan de va mina tankar om spöken som gav mig mardrömmar och spelade vissa scener på repeat i huvudet.

Iaf så är det faktiskt en bra film, tror dock inte jag kommer se den igen...

Filmen utspelar sig strax efter andra världskriget och handlar om Grace, vars man troligen dog i kriget. Hon kämpar för sina barn som är otroligt ljuskänsliga och kan dö om de utsätts för direkt ljus. När nytt tjänstefolk kommer börjar dottern Anne hävda att det finns fler i huset, att hon sätt andra människor och snart står det klart att de inte är ensama...

Väldigt bra skådespeleri och fint fotografi. En sak jag tänkte på vad ljudet, de berättar väldigt mycket med hjälp av tystnad. Inga flashiga ljudeffekter här inte, utan småljud som knarrande dörrar och fotsteg som bygger upp stämningen.

Linus gillade filmen mer än mig, som tycker allt som har med spöken och gravar att göra är läskigt.

Filmen är faktiskt ganska brilliant, även om jag tyckte att första delen var lite seg, men den är välskriven och varje detalj är viktig för det twistade slutet.