Trött men glad

Kom nyss hem efter 2,5 timme jive på GIH. Hade superkul men var inte på topp idag, kände att blodtrycket svek lite. Som tur va var vi udda par så jag kunde titta och heja på de andra lite :)
Har börjat tänka lite på det där med pardans sen cha cha:n förra veckan.. hade så sjukt roligt och jag är inte sämst som jag trodde jag skulle vara. (ta inte de som skryt för jag var inte bäst heller) Men pardans är väll den kategorin i dansvärlden som jag inte utforskat något alls, har varit lite rädd för de typ. När man dansar själv är det bara mitt fel och min förlust om det går dåligt men jag vill inte förstöra för någon annan. Vet att jag har höga krav på mig själv.
Men nu har jag fått lite blodat tand för det här, varför började jag inte med de när jag var liten? Kunde ha varit duktig nu och hållt på och tävlat men ja, de blev aldrig av. En av de svenska mästarna i cha cha cha kom fram till mig och sa "Amanda, det är aldrig försent att börja. Tänk på saken"
Men när ska man ha tiden? Får väll bli när jag är pensionerad och dansar på ålandsfärjorna.. Nej så ska det aldrig bli men en rolig tanke att leka med, tävla och klä upp sig i specialsydda glitterkläder.
Det hade jag nog gillat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0